Här är årets tio bästa tv-serier

DELA

Det är den tiden på året när årsbästa-listor sammanställs och debatteras. Här är ännu en topplista med årets bästa tv-serier.

Aldrig har det producerats så många tv-serier som nu. Bara i USA har det under året sänts nya avsnitt av omkring 600 tv-serier. Ingen hinner se allting, därför går det inte att utesluta att det finns andra serier som skulle ha kunnat platsa på den här topplistan. Vilka serier som är bäst kan så klart diskuteras i det oändliga, men här är serierna som enligt den här skribenten gjort störst avtryck under det gångna året.

Andrew Scott spelar den katolska prästen som Fleabag förälskar sig i.

1. Fleabag. Amazon. Phoebe Waller-Bridges har bearbetat sin egen enmanspjäs till en tv-serie som är både sorglig och vansinnigt rolig. Årets bästa serie är också en av hela decenniets mest relaterbara. Waller-Bridge skriver och framför mästerligt Fleabags dialog med övriga karaktärer och monolog rakt in i kameran till tv-tittarna. Relationen till familjen och särskilt systern Claire är själva fundamentet, men vi ser också en mer sårbar, men samtidigt modigare Fleabag söka svaren hos Gud och religionen. Det gör den andra säsongen lite mer hoppfull än den första som präglades så mycket av en fasad på väg att rämna av sorg och skuld. Recension av Fleabag säsong två här.

Merritt Wever och Toni Collette i Unbelievable. Foto: Netflix

2. Unbelievable. Netflix. Ingen tror på 18-åriga Marie Adler när hon anmäler en våldtäkt. Miniserien Unbelievable handlar om kampen för rättvisa och bygger på en sann historia som träffar hårt. Serien bärs fram av tre skådespelare som tillsammans lyfter serien till en högre nivå. Kaitlyn Dever spelar våldtäktsoffret som poliserna behandlar som en lögnare. I en annan tidslinje finns detektiverna Duvall och Rasmussen (Merritt Wever och Toni Collette) som envist driver en kompetent utredning i jakten på vad som visar sig vara en serievåldtäktsman. Mer om Unbelievable här.

Natasha Lyonne som Nadia i Russian Doll. Foto: Netflix

3. Russian Doll. Netflix. Denna briljanta mörka komedi är skapad av Natasha Lyonne, Lesley Headland och Amy Poehler. Lyonne är självlysande i huvudrollen som Nadia (efter Lyonnes favoritgymnast) som hamnar i en existentiell tidsloop där hon ständigt dör och återuppstår på sin 36:e födelsedag. Varje gång hamnar hon på det födelsedagsparty som ordnats till hennes ära, men där alla verkar lyckligt omedvetna om att hon hela tiden dör och att tillvaron skruvas till i varje ny version. Det är sorgligt, humoristiskt och surrealistiskt på samma gång.

Familjen Roy samlad. Foto: HBO.

4. Succession. HBO Nordic. Inte min typ av serie, tänkte jag länge. För en grundpremiss som består av testosteronstinna och skrupellösa människor som slåss om makten i en mycket mansdominerad värld borde inte vara det. Men Succession suger in publiken och blir snabbt beroendeframkallande allt medan familjen Roy styr sitt mediekonglomerat med grymhet, förakt och knivar i ryggen. Dialogen är effektiv, förolämpningarna sylvassa och maktspelet för tankarna till ett klassiskt Shakespeare-drama i denna välskrivna och välspelade HBO-serie skapad av Jesse Armstrong. Recension av säsong två här.

Regina King är strålande som Angela Bar, här i sin Sister Knight-kostym. Foto: HBO

5. Watchmen. HBO Nordic. Watchmen är inte en lättsmält historia. Det är inte en traditionell superhjälteserie där hjälten är god, fienden ond, och allt är penslat i svart och vitt. Tvärtom. I Watchmen har Damon Lindelof målat allting i en utmanade och tankeväckande gråskala även när serien diskuterar frågor som vit makt-rörelsen och rasism. Som tittare blir man förvirrad mer än en gång, men det är också det som gör berättelsen intressant. Ibland känns det som om serien talar lite för mycket till hjärnan i stället för hjärtat, bara för att påminnas om att mitt i allt spektakel döljer sig en episk kärlekshistoria. Recension av Watchmen här.

Jodie Comer som Villanelle. Foto: Aimee Spinks/BBCAmerica

6. Killing Eve. BBC America/HBO Nordic. Den första säsongen av Killing Eve kändes nyskapande och unik. Precis som i Fleabag hade Phoebe Waller-Bridges manus en stor del i framgången. Serien återkom i våras med en annan showrunner bakom spakarna. Det märktes, men tack varje briljanta Jodie Comer och Sandra Oh är det fortfarande en fascinerande resa när psykopatiska seriemördaren Villanelle och tvångsmässigt fixerade agenten Eve Polastri dansar runt varandra. Det kommer dock att bli allt svårare att hålla båda karaktärerna vid liv på ett trovärdigt sätt, så kanske vore det bästa om nästa säsong blir den sista. Recension av Killing Eve säsong två här.

One Day At A Time. Foto: Adam Rose/Netflix

7. One Day At A Time. Netflix. Den gamla Norman Lear-komedin från 1970-talet har uppdaterats och den tidigare vita familjen är nu av kubanskt ursprung. Gloria Calderón Kellett och Mike Royce har skapat en feelgood-sitcom som kombinerar hjärna och hjärta på ett sätt som får tittaren att både skratta och gråta. Med en talangfull ensemble ledd av Justina Machado och den levande legenden Rita Moreno vågar de tackla tidsenliga ämnen som invandring, rasism, sexualitet, homofobi, könsroller, depression och vapenkontroll, och lyckas dessutom göra ämnena på samma gång personliga och universella. Recension av One Day At A Time här.

Christine Baranski som Diane Lockhart i The Good Fight. Foto: Patrick Harbron/CBS

8. The Good Fight. CBS All Access/HBO Nordic. Den tredje säsongen är inte seriens bästa, men ändå bra nog för att ta sig in på den här topplistan. Ingen annan tv-serie befinner sig mer i det politiska nuet än The Good Fight. Det har alltid varit makarna Robert och Michelle Kings specialitet att plocka upp aktuella samhällsföreteelser och med hjälp av olika juridiska fall spinna vidare på den absurda verkligheter. Så var det i The Good Wife och så är det i ännu högre utsträckning i spinoffen där Christine Baranskis eleganta och distinkta advokat Diane Lockhart äntligen fått det utrymme hon förtjänar. Recension av The Good Fight säsong tre här.

Suranne Jones och Sophie Rundel som Anne Lister och Ann Walker. Foto: Matt Squire

9. Gentleman Jack. BBC/HBO Nordic. Efter framgångarna med serier som Happy Valley och Last Tango in Halifax hade Sally Wainwright skaffat sig den position hon behövde för att få finansiering till sitt passionsprojekt. Det har resulterat i perioddramat om Anne Lister, känd för att hon dokumenterade sina förhållanden med kvinnor i en kodad dagbok. Lister var godsägare, industrialist, resande, bergsklättrare, forskare, aspirerande hjärnkirurg – och revolutionerande i att hon var fast besluten att gifta sig med en kvinna. Suranne Jones och Sophie Rundle är superba som redbara Anne Lister och fragila Ann Walker. Mer om Gentleman Jack här.

Derry Girls.

10. Derry Girls. Channel 4/Netflix. Prestige-tv är mörka draman och svarta komedier. Kvicka och muntra historier underskattas ofta. Därför är det extra roligt att Lisa McGees ganska udda komediserie om några skolkamrater i Belfast på 1990-talet lyckats nå internationell framgång med Netflix hjälp. Skådespelarna, både ungdomarna och deras föräldrar, är perfekt castade och handlingen är sådär lagom absurd men samtidigt grundad i den historiska konflikten mellan IRA och Storbritannien. Brittiska säsonger är korta så det finns fortfarande bara två säsonger med sex korta avsnitt vardera på Netflix, men underhållningsvärdet är imponerande högt.