Togetherness – tragikomiskt om livets vedermödor

Betyg: 4/6
Genre: Drama, komedi
Premiär: 2014
Antal säsonger: 1
Tjänst: HBO Nordic

Michelle Pierson (Melanie Lynskey) är en försummad hemmafru ute i förorten som långsamt är på väg att kvävas av vardagsmonoti och förutsägbart sex. Sporrad av lillasyster (Amanda Peet) står hon ute i garaget i underkläder och gräver bland kassarna efter ett par leksakshandbojor. En oförsiktig smäll på rumpan på maken Brett (Mark Duplass) resulterar senare på aftonen i ett par svullna testiklar. Paret avslutar sitt något obekväma Fifty Shades of Grey-äventyr i var sin ände av soffan – trötta och desillusionerade.

TOGETHERNESS episode 3: Abby Ryder Fortson, Mark Duplass, Melanie Lynskey. photo: Melissa Moseley
Abby Ryder Fortson, Mark Duplass, Melanie Lynskey. Foto: Melissa Moseley

Ovanstående låter som startskottet på en sitcom, men Togehterness är allt annat än det. Bröderna Mark och Jay Duplass, som bland annat står bakom The Puffy Chair och Jeff Who Lives at Home, satsar inte på gapskratt eller slapstickhumor. Bröderna tecknar i stället en tragikomisk bild av fyra människor som alla befinner sig mitt i en medelålderskris som slagit till med full kraft.

Den misslyckade skådisen
Där finns Michelles make Brett, en noggrann och diskret ljudtekniker, som inte använder sin fulla intelligens vare sig på arbetet eller hemma. Där finns också kompisen Alex (Steve Zissis), den misslyckades skådisen som vräkts från sin lägenhet och reducerats till bästa tjockisvän-rollerna i Hollywood. Och så finns lillasyster Tina, en 40-årig singeltjej som desperat letar efter en man i en stad där alla de bra männen redan är upptagna.

Togetherness-TV-Series

Togetherness startar med att de fyra hamnar under samma tak i en förortsvilla i Los Angeles, där de försöker finna mål och mening i livet. Det sker, och tack och lov för det, ganska så odramatiskt. Via Brett, Michelle, Alex och Tina får vi sanningen om livet serverad i ocensurerad form.

Snubblar runt i livet
Det finns något frigörande i att följa de här fyra karaktärerna, som alla snubblar runt i livet och samtidigt bekräftar för oss andra, att det bara är en myt att livet är något man kan styra eller ha kontroll över. Seriens befriande annorlunda manus lyfter till ännu högre höjder med hjälp av en fantastisk ensemble, där indiefilmsdrottningen Melanie Lynskey och Steve Zissis överglänser de övriga.

749733_TG101_JT_052113_0126

Melanie Lynskeys roll är egentligen en sliten kliché som malts ned till oigenkännlighet i ett antal serier och filmer, men på något sätt förvandlar hon en schablon till något närmast magiskt. Man kan ana Michelles plågade inre, hennes längtan efter något mer och annorlunda, och i de ögonblick där manuset kräver både humor och sårbarhet så levererar Lynskey fullt ut. I en både plågsam och rolig scen, där Brett råkar överraska Michelle när hon onanerar – trots att hon kvällen innan nobbat hans inviter i sängen – visar Lynskey vilken djup förståelse hon har för Michelle.

Upprörande lat och älskvärd
Resten av lasset dras ofta av Steve Zissis, som på en och samma gång är både upprörande lat och helt igenom älskvärd i rollen som Bretts kompis Alex. Alex kämpar med övervikt, en begynnande flint och en växande fascination och ett stigande intresse för Michelles frispråkiga syster Tina, spelad av en här oerhört energisk Amanda Peet.

960

Togetherness är – som Amazondramat Transparent – en härlig överraskning. Duplass-brödernas indiekänsla skiner igenom på både bild- och manussidan. Historien följer inte nödvändigtvis den vanliga dramaturgins välbekanta mönster, men i gengäld skapas ordentligt med plats för karaktärerna och deras kriser.
Jag är mycket nyfiken på var bröderna Duplass tänker ta HBO-seriens andra säsong som är planerad att sändas 2016. Särskilt som den första säsongen avslutades med ett antal
cliffhangers.
Thomas Tanggaard