Recension: The Affair säsong 2

Betyg: 4,5/5
Genre: Drama
Premiär: 2014
Antal säsonger: 2
Tjänst: HBO Nordic

Den lilla badorten Montauk på Long Island, New York, blev ställd på ända då läraren och fritidsförfattaren Noah Solloway (Dominic West) förra året sprang huvudstupa in i servitrisen Alison (Ruth Wilson). Kemin fanns där med detsamma. Noah kände sig fastlåst i ett äktenskap och ett liv där hustruns stenrika föräldrar kastade pengar och ändlösa förmaningar efter dem. Alison var djupt i sorg över sin drunknade son och kunde inte hitta tillbaka till sin man. Två djupt olyckliga människor fanns tröst i varandra, men inte utan att bränna åtskilliga broar och splittra det lilla samhället.

Ruth Wilson as Alison in The Affair (season 2, episode 1). - Photo: Mark Schafer/SHOWTIME - Photo ID: TheAffair_201_0216
Brittiska Ruth Wilson som Alison i The Affair. Foto: Mark Schafer/SHOWTIME

I Noahs fall leder det till en uppgörelse med hustrun Helen (Maura Tierney) och hennes påträngande familj, men också början på ett något komplicerad relation till Alisons bedragne man, Cole (Joshua Jackson), som redan innan var uppträngd i ett hörn på grund av familjens dåliga ekonomi och risken att förlora släktgården. Att Coles bror Scotty (Colin Donell) senare hittas död gör inte tillvaron bättre. Noah är nämligen den sista som setts i området kring restaurangen The End.

Bryter med makens familj
Samtidigt försöker Alison distansera sig från sina tidigare svärföräldrar. Coles mor, som har hjälpt paret genom deras största kris, gör emellertid allt för att hålla ihop deras äktenskap och tala förstånd med henne, men ingenting hjälper. Alison bryter med hela Lockhart-familjen och kastar sig helhjärtat in i ett liv med Noah, något som orsakar våldsamma vågor i det lilla samhället.

Dominic West as Noah in The Affair (season 2, episode 1). - Photo: Mark Schafer/SHOWTIME - Photo ID: TheAffair_201_3141
Dominic West, tidigare mest känd från The Wire, spelar Noah.

Den andra säsongen av The Affair öppnar med att kameran sveper över New York, där Noah ännu inte blivit anhållen. Första säsongens slutscen är nämligen en flash forward till ett ospecificerat ställe i andra säsongen där Noah och Alison blivit föräldrar, men där kriminalpolisen Jeffries (Victor Williams) också synes ha samlat in tillräckligt med bevis för att sätta författaren i fängelse. Premiäravsnittet utspelar sig därför i perioden där emellan, alltså månaderna (kanske året) fram till gripandet. Vi följer Noahs smärtsamma skilsmässoförhandlingar med Helen, och ser hur Alison får besök av sin exmake och över huvud taget presenteras för alla konsekvenser av affären.

Mer nyanserad bild
Nytt är att det inte bara är Noahs och Alisons synvinklar och känslor som utforskas i år. Första avsnittet utspelar sig under en enda dag i den stora staden sett från framför allt Helens och Noahs perspektiv. Naturligtvis med väldigt olika utgångspunkter. Utifrån Helens perspektiv sviker Noah sin familj och det är hon som tvingas till en rad kompromisser för att få det hela att fungera. Från hans synvinkel är hon kylig och hård, på gränsen till föraktfull, speciellt vad gäller hans författarskap och romans med Alison. I avsnitt två flyttas strålkastarljuset över på Alison och Cole, och det ger en mycket mer nyanserad bild av alla de inblandade. Drömmarna, smärtan, besvikelsen och vreden får fritt spelrum i den andra säsongen, och det utan att demonisera vare sig det nyförälskade paret eller deras sorgsna ex.

APP1
Joshua Jackson, som slog igenom i Dawson’s Creek, gör rollen som Cole.

Det verkar på det hela taget som om Hagai Levi och Sarah Treem sätter ribban ännu högre i år. Mordet på Scotty är fortfarande bara en fotnot i berättelsen om de fyra människorna. Och man blåser nytt liv i de fyra centrala karaktärernas världar, utan att låta historien kretsa kring halvklibbiga såpopera-element för att hålla dramat igång. Noahs resa är oändligt intressant. Detsamma gäller för ex-hustrun, som ramlar tillbaka i armarna på en ungdomsflirt. Deras berättelser, som givetvis korsar varandra flera gånger, är seriens drivkraft.

En serie som har något att säga
The Affair är ett imponerande stycke hantverk med ofattbart goda skådespelarprestationer. Det är en ambitiös och annorlunda tv-serie som har något att säga, som aldrig skyndar på berättelsen för att nå ett dramaturgiskt crescendo eller fresta med en poänglös twist i handlingen, utan i stället håller fast blicken hårt på karaktärerna och känslorna. Det är ren seriemagi.
Thomas Tanggaard