Recension: Bryan Cranston i All the Way

Bryan Cranston i rollen som en Lyndon B Johnson, presidenten som radikalt förändrade USA och gav svarta samma rättigheter – även om han själv blev president av en slump.

DELA

Titel: All the Way
Genre: Drama
Speltid: 132 min
Tjänst: HBO Nordic

All the Way går ut hårt med Lyndon B Johnson (Bryan Cranston) i Air Force One tillsammans med liket av president John F Kennedy och en Jackie Kennedy som fortfarande är klädd i den nedblodade klänningen. Det är 1963 och sydstatsdemokraten är nu president. HBO-filmen handlar om LBJ:s första presidentperiod och hur han radikalt förändrade det amerikanska samhället.

Cranston_AlltheWay

Lyndon B Johnsons första stora mål är att driva igenom Kennedys ”Civil Rights Act”, i stort sett utan några ändringar eller försämringar, något som syntes vara nästan omöjligt vid den här tidpunkten. Och han gör det inte för att det är en populär lag eller för att ska säkra ett omval – ett av filmens teman är annars LBJ:s rädsla för att bara bli ihågkommen som ”president av en slump” – utan för att det helt enkelt är det rätta att göra.

En stor och bullrig president
Bryan Cranstons tolkning av Lyndon Baines Johnson är bullrig och dominant. Det går särskilt ut över hans vicepresidentkandidat Hubert Humphrey, som spelas underdånigt med slickat hår av en nästan oigenkännlig Bradley Whitford (mest känd som den snacksalige Josh i Vita huset). Det är en huvudroll som tar mycket syre och i vissa stunder verkar närmast överspelad. Men verklighetens LBJ var också en dominant och högljudd personlighet och trots allt USA:s president. Ett jobb som sällan går till blygsamma män. Och All the Way är ursprungligen ett teaterstycke som Cranston vunnit en Tony för, så det är inte så konstigt att han fyller ut huvudrollen.

ATW_HG_092215_0228-2_c

Filmens huvudfokus är det politiska spelet för att få igenom medborgarrättslagen och sedan också få LBJ vald till president, så historien stoppar vid slutet av den valperiod som LBJ tog över efter Kennedy. Synen på medborgerliga rättigheter splittrar inte bara nationen, utan är också vad som kostar LBJ nästa val och hela det demokratiska partiet, eftersom sydstatsdemokraterna hotar med att lämna det (vilket också vissa gjorde). Vi ser också lite av det eskalerande Vietnamkriget, men det är ett sekundärt ämne här. En stor del av äran för att få medborgarrättigheterna godkända tillskrivs LBJ:s politiska talang, som i filmen beskrivs som en blandning av list, skickligt lobbyarbete, talets gåva och en speciell förmåga att övertyga och övertala folk så att de i slutändan gör vad LBJ finner rätt.

Massor av bra skådespelare
Bryan Cranston, som vi känner från Breaking Bad, är formidabel men överskuggar helt birollerna, vilket är synd för där finns så många duktiga skådespelare. Melissa Leo får inte mycket att göra som den tålmodiga, starka och alltid trofasta Lady Bird Johnson, och den annars beundransvärda Bradley Whitford hamnar också för mycket i bakgrunden. Frank Langella som senator Richard Russell, Johnsons mentor och ledaren för sydstatsdemokraterna, de så kallade Dixiecrats, vill absolut inte stötta LBJ:s progressiva idéer vilket lugnt och stilla driver in en kil mellan dem.

ATW_HG_082515_0318I en lite större roll ser vi Anthony Mackie som en ung Martin Luther King jr. Ett problem är att detta i hög grad är en film där vita män man pratar om och gör något med svartas rättigheter. Filmen försöker blanda upp alla scenerna med bara vita politiker genom att visa några av medborgarrättsrörelsens möten och aktioner, men det är ändå en rätt stor övervikt av scener där det bara talas om vad Martin Luther King gör eller borde göra. Särskilt om man tar i beaktande att lagen om rösträtt för svarta, som LBJ fick igenom efter presidentvalet och alltså efter den period som filmen skildrar, drevs igenom av de två männen ihop så hamnar ändå MLK lite för mycket i skuggan. Omvänt så är det här en film om LBJ och hans politiska kamp.

Välspelad historieundervisning
All the Way är filmad teater och en historieundervisning, och kan därför verka lite torr. Men det är också ett väldigt välspelat stycke som skildrar en epokgörande period i USA:s historia, där man kan dra direkta paralleller till det nutida USA. Barack Obama har själv framhävt Lyndon B Johnsons insats. Så har du något som helst intresse av ämnet eller bara vill se Bryan Cranston breda ut sig så kan All the Way definitivt rekommenderas.
Hans Lauring

INGA KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR