Recension: Amy Adams i Sharp Objects

DELA

Titel: Sharp Objects
Genré: Drama
Premiärdatum: 2018-07-09
Tjänst: HBO Nordic
Betyg: 5

Det går inte att undvika att jämföra miniserien Sharp Objects med förra årets stora tv-succé Big Little Lies. Båda är prestigeserier från HBO som bygger på bestsellers med en i huvudsak kvinnlig läsekrets, i Sharp Objects fall handlar det om Gone Girl-författaren Gillian Flynns debutroman med samma namn som kom ut 2006. Båda serierna frontas av Oscarsnominerade skådespelerskor och båda är också regisserade av fransk-kanadensaren Jean-Marc Vallée. Lägg därtill till den erkänt skickliga showrunnern Marti Noxon, som har Buffy the Vampire Slayer på sin resumé och just nu är aktuell även med AMC-serien Dietland, och ni förstår att förväntningarna på den här HBO-serien varit höga.

Amy Adams som Camille Preaker i Wind Gaps enda bar.

Formellt tackade regissören Jean-Marc Vallée ja till Sharp Objects innan han tog sig an Big Little Lies. Men för alla som nu har sett Big Little Lies känns hans registil igen. Första avsnittet inleds långsamt eftersom Vallée tar sig tid att bygga en solid grund med miljö, stämning, musik – och en inledningsvis nästan helt ensam Amy Adams som i rollen som Camille Preaker går in och ut mellan nutid och minnen. Man kan nästan ta på värmen och känna lukten i det lilla fiktiva samhället Wind Gap i den amerikanska södern där tiden stått stilla och den sociala hierarkin är skoningslös.

Det är i den här hålan som Camille Preaker växt upp och det är från Wind Gap hon flytt till en större stad. Camille har efter en period på en psykiatrisk mottagning gått tillbaka till jobbet som reporter på lokaltidningen i St Louis när hennes redaktör skickar henne till hemorten för att skriva om mordet på en ung flicka och försvinnandet av en annan. Med uppdraget följer att konfrontera sin familj och alla de traumatiska minnen som bubblar under ytan.

Chris Messinas kriminalpolis är en outsider i den lilla hålan.

Gillian Flynn har berättat att hon vill skriva om komplexa kvinnor och utforska kvinnlig vrede och hur den tar sig uttryck, men för att göra böckerna kommersiellt gångbara så har hon gömt de komplicerade kvinnoporträtten i spännande kriminalhistorier. Även Sharp Objects är en psykologisk thriller med en klassisk mordgåta att nysta upp, men Flynn, som själv varit exekutiv producent och medförfattare till flera avsnitt, har nogsamt sett till att mordgåtan inte skymmer det familjedrama som är berättelsens verkliga kärna. Gillian Flynn är mer intresserad av vem Camille är, än vem som gjorde det. Det är skälet till att det blev en tv-serie och inte en film. Det är också det som lyfter den här HBO-serien över alla andra konventionella kriminalserier.

Bara Killing Eve kan konkurrera med Sharp Objects om titeln årets hittills bästa nya tv-serie. Även Killing Eve innehåller intressanta och komplexa kvinnoroller, men där BBC America-serien (här hemma HBO Nordic) har en mer lättsam ton med sin svarta humor befinner sig Sharp Objects psykologiska mörker i en annan, mer prestigefull kategori, som ganska säkert kommer att resultera i en rad Emmy-priser nästa år. Flynn, Noxon och Vallée gräver djupt i det mörker vi kan hitta inne i oss själva och som kan få förödande konsekvenser även om det ibland ser tjusigt ut på ytan.

Utan att avslöja för mycket för de tittare som inte har läst boken så finns det en koppling mellan orden i miniseriens titel, det vill säga vassa föremål, och singelorden som fått ge namn åt de åtta avsnitten.
Utvalda ord flimrar också symboliskt förbi framför Camille Preakers ögon. I den ena stunden finns de där, i nästa är de borta. Och de syns bara från Camilles blickfång. Det är lätt att missa orden helt och handlingen är heller inte beroende av dem, men när man upptäcker att de finns där så ger de en särskild mening. Jean-Marc Vallée är inte bara en skicklig regissör, scenerna är också oerhört intrikat och väl ihopklippta.

Patricia Clarkson, Eliza Scanlen och Amy Adams.

Det är inte bara vassa föremål som framträder genom de sju avsnitt som HBO gjort tillgängliga för recensenter, det är också enormt vasst skådespeleri rakt igenom. Framför allt av de tre kvinnorna i huvudrollerna. Amy Adams bär historien med sitt porträtt av en sårbar och plågad kvinna som inte alltid fattar rätt beslut men som någonstans hittar styrkan att gå vidare. Camille Preaker vänder sin sorg och vrede inåt och försöker dämpa ångesten och hålla tillbaka sitt mest destruktiva beteende med hjälp av ett ständigt alkoholintag.

Patricia Clarkson spelar Camilles kyliga mor Adora och den informella drottningen i det lilla samhället tack vare släktens grisfarmspengar. Clarkson lyckas göra den komplicerade Adora mänsklig mitt i all hennes narcissistiska grymhet. Även nykomlingen Eliza Scanlen imponerar som Camilles mycket yngre halvsyster Amma, som lever ett rullskridskoåkande dubbelliv som skapar allt större spänningar.

Australiska Eliza Scanlen spelar Amma.

Chris Messina bidrar som outsider-polisen Richard Willis med ett utifrån-perspektiv som driver kriminalhistorien framåt och har den kemi med Amy Adams som krävs för att göra deras allt mer intima samspel intressant och dynamiskt. Bland de mer minnesvärda rollerna återfinns också Elisabeth Perkins färgstarka Jackie O’Neill, som hamnat på kant med sin gamla väninna Adora, men känner till familjens alla hemligheter.

Sammantaget är Sharp Objects en mästerlig miniserie som är väl värd att borra ned sig i. Särskilt som man inte behöver låsa upp sig till mer än en säsong. Medan Big Little Lies-gänget snabbt utlovade en fortsättning på sin framgångsrika miniserie har Marti Noxon & kompani varit väldigt tydliga med att historien om Camille Preaker är färdig med de åtta avsnitten och att det inte kommer att bli några fler säsonger.

INGA KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR