Betyg: 5/6
Titel: All is Lost
Genre: Drama
Premiär: 2014
Tjänst: Viaplay
På den Indiska Oceanen gungar yachten Virginia Jean fram och tillbaka på ett närmast stilla hav. Inuti tar båtens skeppare – i eftertexterna bara omtalad som Vår Man – en välförtjänt rast på britsen. Men plötsligt hörs ett öronbedövande brak. Skeppets ena sida har blivit perforerat av ett stort rött containerfartyg, som ligger och vippar på det öppna havet allt medan lasten, ett virrvarr av billigt producerade skor, flyter ut ur den. Med en ovanlig överblick och ett sällan skådat lugn, som bara kan komma med åren, börjar han inspektera båtens skador och lappa ihop det skadade skrovet.
Båtens skeppare spelas av den enormt begåvade 78-årige skådespelaren Robert Redford. I en nästan dialoglös överlevnadsfilm, där han ensam kämpar med ett sjunkande skepp och mot havets temperamentsfulla vågor och skiftande väderlek, förmår han att göra en mycket enkel historia oerhört fångande. Det här är inte en sådan där ”baserad på en verklig händelse”-film, där det ska dras i hjärtsträngarna och den smöriga stråkmusiken får fritt spelrum. Det är en hänsynslös och fascinerande historia om en ensam mans kamp för överlevnad, helt utan de där vanliga och rätt simpla dramaturgiska verktygen.
Redfors skeppare är mycket kompetent. När det går så illa, som det gör i All is Lost, är det inte hans fel. Faktum är att det är den civiliserade världen som, när han befinner sig ensam på ett öppet hav, kolliderar med hans båt. Om detta är en medveten blinkning från filmens regissör JC Candor är oklart, men mycket tyder på det. 2011 skrev och regisserade han filmen Margin Call, en kritisk tolkning av bank- och finanskraschen. Redfords karaktär är i varje fall på havet av egen fri vilja och det verkar som att han försöker lägga något bakom sig. Kanske är det vardagens stress, kanske den civiliserade världens multinationella företag.
JC Candors namnlöse hjälte fungerar strålande som ankare i All is Lost. Robert Redfords väderbitna ansikte berättar allt vi behöver veta om orosmolnen i horisonten och skeppets sjövärdighet. När den erfarne skepparen, efter att ha lagat skrovet med en klibbig brun substans och pumpat ur vattnet från båten, börjar att slappna av så gör vi det också. Men när meterhöga vågor återigen slår mot båtens sidor och skeppet inte går att rädda, sitter vi åter med en förkrossande känsla i magen. Inte ett ord uttalas, men det är heller inte nödvändigt.
Där Gravity, som sände Sandra Bullock svävande i rymden mellan flera rymdstationer, var en uppvisning i vacker datorgrafik och effekter, är All is Lost jordnära och okomplicerad. Båten Virginia Jean är all den rekvisita som behövs för den teatrala scenen, och havet, som synes breda ut sig lika ändlöst som det kompakta mörket ovanför, utgör en hotande motspelare som den stillsamma kompanjonen. Inte ens avslutningen, som medvetet är vag och därför kan tolkas på många olika sätt, ger oss någon förlösning. En sak är dock säker: Man känner sig både ödmjuk och tacksam efter att ha sett All is Lost.
JC Candors hårda överlevnadsfilm är en filmupplevelse som du bör unna dig.
Thomas Tanggaard