Recension: Deliver Us from Evil

Scott Derrickson blandar Seven med Exorcisten, men förmår inte riktigt sy ihop de två koncepten utan att det ser ut som ett lapptäcke.

DELA

Betyg: 3/6
Titel: Deliver Us from Evil
Genre: Skräck
Premiär: 2014
Tjänst: Viaplay

Om Scott Derrickson, regissören bakom The Exorcism of Emily Rose (Besatt) och Sinister, inte redan tilldelats etiketten ”han som gör exorcistfilmer” så har han i alla fall det nu. Deliver Us from Evil, som är den kaliforniska filmskaparens tredje försök med demonutdrivning, är utan tvekan betydligt bättre än föregångarna. Men filmen känns ändå onödigt lång, emellanåt ofokuserad och alltför ofta inte särskilt skrämmande.

A baffled Sarchie (ERIC BANA) studies the bizarre words and symbols and hears strange sounds from behind the wall in Screen Gems' DELIVER US FROM EVIL.

Deliver Us from Evil öppnar starkt. Tre amerikanska marinkårssoldater är på ett uppdrag i Irak 2010 när de en sen natt hittar en kolsvart grotta i den annars så karga terrängen. De grova väggarna mynnar ut i ett altarliknande rum med latinska skrifter på väggarna. Härifrån är det lite oklart vad som händer, men klart är att något urgammalt väcks till liv och att de tre soldaterna är vettskrämda. Därefter förflyttas scenen till New York där Ralph Sarchie (Eric Bana) i hällande regn försöker få liv i ett spädbarn som har kastats ut med soporna. Han ger motvilligt upp sina försök när rättsläkaren till slut kommer till brottsplatsen.

Kastat sitt barn i vallgrav
Sarchie är utrustad med en finkänslig radar när det kommer till ondska och brottslighet. Och det är något som den hetlevrade kollegan Butler (Joel McHale) drar nytta av när Sarchie svarar på ett anrop från centralen och tar sig ut till Bronx Zoo. Det är där en kvinna kastat sitt barn i vallgraven innanför lejonhägnet. Det visar sig att kvinnan är gift med en av de utsända soldaterna. När polisen senare granskar materialet från övervakningskameran står det också klart att någon eller något fått henne att göra det.

deliver-us-from-evil02Härifrån dras Sarchie in i en större härva som involverar allt från den katolska prästen Mendoza (Édgar Ramírez), ett hemsökt hus, några konstiga latinska ord och en ond seriemördare. Samtidigt kämpar han på hemmafronten med en fru (Olivia Munn) och dotter (Lulu Wilson) som saknar sin make och far. Frun och dottern dras dessutom helt omedvetet in i det bisarra fallet. Den här delen i historien känns ofärdig och ganska fladdrig.

Förlorar sig i sidospår
Om Deliver Us from Evil hade kunnat hålla sig till historien, och hade Derrickson varit villig att kapa bort 15-20 minuter, hade vi kanske haft något gångbart här. Men tyvärr förlorar sig skräckfilmer ofta i sidospår och småprat. Detta punkterar inte bara skrämseleffekten, utan spär också ut spänningskurvan och gör att saker och ting dras i långbänk. Det är också svårt att svälja ”bygger på verkliga händelser”-budskapet när Sarchies kollega hamnar i en knivduell med mördaren, dotterns elektroniska uggla trillar ner från hyllan och sätter igång att tjuta medan oförklarliga krafter får ficklampor att slockna och en skrämd familj hemsöks av onda andar. Lite måttfullhet hade kunnat öka skrämseleffekten.

still-of-eric-bana-and-sean-harris-in-deliver-us-from-evil-(2014)

Däremot är det svårt att kritisera den australiskfödda Bana som med lika delar entusiasm och bräcklighet har byggt upp en intressant polis med tydliga ärr i själen. Detsamma gäller Sean Harris, som har fått den otacksamma uppgiften att bära den uråldriga ondskan inom sig. Med djupa jack på både kropp och själ drar han nästan ensam upp Deliver Us from Evil över vilopuls.

Bra idé räcker inte
Idén att väva ihop en Seven-liknande historia med en Exorcist-handling är tillräckligt bra, men manuset saknar en stor portion överraskningar och lite mer krypande skrämseleffekter för att Derricksons övernaturliga polisfilm ska träffa rätt.
Thomas Tanggaard