Filmrecension: Fury

Ner i den rullande skokartongen! Brad Pitt och den omaka besättningen är redo att ge tyskarna stryk i actionfilmen Fury.

DELA

Betyg: 3,5/5
Titel: Fury
Genre: Action
Premiär: 2014
Tjänst: Viaplay

Det är de sista dagarna av andra världskriget. Amerikanska, ryska och brittiska trupper plöjer genom det tyska naziriket med siktet inställt mot Berlin och Hitlers sista tillflyktsort – kommandobunkern under rikskansliets trädgård. Trots spridda strider med tyskarna går det bara åt ett håll: Nazisterna är på reträtt och infanteri, bombplan och stridsvagnar tar sig mullrande framåt.

Fury-8Fury börjar med att besättningen på en sliten men väl underhållen M4 Sherman-stridsvagn rullar in på en av de amerikanska baserna för att tankas. Stridsvagnen behöver dessutom spolas av invändigt från resterna av gruppens senaste reservchaufför Red. Den uppgiften ges till gruppens senaste tillskott, den tystlåtne och nervöse menige och maskinskrivaren Norman (Logan Lerman). ”Har du någonsin dödat någon”, frågar besättningens befälhavare Don ”Wardaddy” Collier – spelad av Brad Pitt – färskingen Norman. ”Nej”, svarar den unga grabben besvärat. ”Det kommer du att göra”, dundrar Collier.

Hårdkokt gäng i stridsvagnen
Den erfarna besättningen är ett riktigt hårdkokt gäng. Skytten Boyd (Shia LaBeouf) predikar frälsning från sin position som skytt, medan rednecken och laddaren Grady (Jon Bernthal) växelvis skäller och skrattar sig igenom krigets grymheter. Gruppen leds av föraren Trini (Michael Peña) i tät kontakt med fordonets befälhavare, den stridshärdade och cyniske Wardaddy. Hela skvadroner utplånas i de många striderna på vägen mot Berlin, men besättningen på Fury rullar vidare.

Wardaddy (Brad Pitt) and his crew, Norman Ellison(Logan Lerman), Trini Garcia (Michael Peña) and Boyd Swan (Shia LaBeouf) in Columbia Pictures' FURY.David Ayers stora, och inte minst angelägna, krigsfilm sneglar öppet mot moderna klassiker som Rädda menige Ryan och tv-serien Band of Brothers. Genom olika nivåer av likgiltighet och oförfalskad brutalitet samt rå realism ger Aver oss en unik inblick i hur det måste ha varit att sitta inspärrad under 30 ton metall med en topphastighet på 45 kilometer i timmen. Den begränsade utsikten, samarbetet som måste fungera friktionsfritt och faran med att bli stekt i den rullande skokartongen är fantastiskt realiserat i Fury.

Logan Lerman bäst av alla
Detsamma gäller kamratskapet och den hårda och nästan utplånande tonen som råder inne i den rullande dödsfällan. Här kommer valet av speciellt Bernthal, LaBeouf och inte minst Lerman till sin rätt när de ställs mot självaste Pitt. Bernthal är tillräckligt van att spela rollen som en ogin redneck med äcklig blick, LaBeouf, som svävat planlöst mellan hjärndöda blockbusters och personliga nischprojekt, är alldeles utmärkt i rollen som Boyd ”Bible” Swan. Bäst av alla är dock den unge Logan Lerman, som må ha gjort sin debut i den halvtröga äventyrsfilmen om Percy Jackson, men i Fury visar upp stor mångsidighet i sitt skådespeleri och även bryter ny mark. Hans förvandling från en förvirrad och ångestfylld färsking till en stridslysten gevärsskytt är både trovärdig och fascinerande.

Fury-11Ayers sista genidrag är att låta politiken komma i skymundan till fördel för ett militäriskt kammarspel med en M4 Sherman­-stridsvagn som rullande kuliss. Nog för att amerikanarna var på frammarsch de sista dagarna som återstod av andra världskriget men deras utrustning var – särskilt på stridsvagnsfronten – hopplöst underlägsen. Detta får vi också uppleva på nära håll, då resten av den amerikanska skvadronen stöter på ett tyskt kompani och deras skräckinjagande Tiger-tank, ett bepansrat monster, som är mer eller mindre ogenomtränglig.

Bådar gott inför nästa film
Fury försöker dock inte, som Clint Eastwoods två långfilmer Flags of Our Fathers och Letters from Iwo Jima, att skildra krigets fasor från två olika vinklar. Med undantag för en scen som utspelar sig i en liten tysk stad där besättningen plötsligt måste finna sig till rätta och bete sig civiliserat – vilket visar sig vara svårt för vissa – kretsar Ayers berättelse framför allt runt besättningens kamp mot nästan omöjliga odds. Resultatet är en rå, våldsam, vacker och fängslande film, något som för övrigt bådar gott inför antisuperhjältefilmen Suicide Squad.
Thomas Tanggaard