Varning för spoilers från säsong ett!
Titel: Bloodline
Genre: Drama
Säsonger: 2
Premiär: 2016-05-27 (säsong 2)
Tjänst: Netflix
Tempot i den första säsongen av Bloodline var lika långsamt som man kan föreställa sig att livet i Florida Keys normalt ter sig. Familjen Rayburn, som driver ett hotell på en av öarna, påverkades starkt av hemkomsten av äldste sonen och svarta fåret i familjen, Danny (Ben Mendelsohn). I de första avsnitten profilerades de fyra syskonen, Johan (Kyle Chandler), Meg (Linda Cardellini), Kevin (Norbert Leo Butz) och Danny i detalj och först därefter började historien röra sig framåt för att sedan, i mitt tycke, utvecklas till en av förra årets mest fängslande dramer.
När den första säsongen avslutades med att John dödade sin storebror Danny var det troligen en överraskning de flesta tittare, då Danny blivit seriens starkaste karaktär men också katalysatorn för att driva handlingen framåt. Ben Mendelsohns skådespelarinsats var också så nära perfektion man kan komma och därför inte helt betydelselös för seriens popularitet. Att det skulle bli en andra säsong stod i princip klart i sista avsnittets slutminut då Dannys okände tonårsson, Nolan (Owen Teague), dök upp hos familjen Rayburn som en cliffhanger. Frågan är dock om den andra säsongen kan mäta sig med den första?
Dyker upp som spöke
Efter att ha förhandstittat på de första åtta av de tio avsnitten av den andra säsongen förstår jag att första säsongen var som en stretching inför en match. Trots att Danny är död är hans karaktär inte helt avskriven i säsong två. Han dyker upp i scener med tillbakablickar och emellanåt även som spöke i Johns mörkaste stunder. Och detta funkar även om karaktären Danny har trattats ner till en biroll.
Syskonen Rayburn har fullt sjå med att parera så att orsaken bakom Dannys död inte kommer fram i dagsljus. Historien blir allt mörkare och nya hemligheter flyter upp till ytan samtidigt som tittarna dras djupare in i familjen Rayburns historia. I den nya säsongen ligger fokus framför allt på John. Han ska inte bara hantera sina egna inre tvivel, rädslor och samvetskval utan också se till att Meg och Kevin håller sig till den ursprungliga storyn. Samtidigt så börjar hans egen avdelning på polisen komma honom på spåren vilket han också måste hantera utan att skapa ytterligare misstankar.
Tempot har skruvats upp
Utan att avslöja för mycket så finns här många rafflande vändningar att se fram emot. Om man upplevde den första säsongen som långsam är känslan att tempot nu skruvats upp något, men utan att tappa bort noir-känslan.
Berättelsen öppnar också upp för nya spännande karaktärer. Förutom att den okände tonårssonen Nolan dyker upp med egna erfarenheter från sin far möter vi också Ozzy Delveccio (John Leguizamo) och Evangeline Radosevich (Andrea Riseborough). Evangeline är Nolans streetsmarta morsa som kommer till Keys på grund av oavslutade affärer med familjen Rayburn. Ozzy anländer tillsammans med Evangeline. Även han har ett förflutet med Danny – de två delade cell tillsammans när de satt i fängelse.
Hög klass på skådespeleriet
Ozzy försöker komma John nära genom att vara obehagligt charmig. Att han har motiv för att förstöra livet för familjen Rayburn är tydligt. Precis som resten av ensemblen i Bloodline håller de tre nykomlingarna också hög klass i skådespeleriet. Ozzys förmåga att pendla mellan att vara sliskigt charmig och farligt våldsam ger en extra nerv till handlingen.
Det går inte att komma ifrån att man saknar att se mer av Danny – även om han finns där i periferin. Det finns potential att Ozzys roll kan kompensera för detta längre fram. Dock är man inte riktigt där ännu, vilket drar ner betyget en liten aning. Men om man älskade första säsongen så blir man inte blir besviken på den nya. Familjen Rayburn må vara ”fucked up” men andra säsongen är det inte. Bäddat för binge-watching!